Från arbetslös till stenhuggarjobb

För ett år sedan var hon arbetslös. I dag har hon ett fast jobb som stentekniker.
– Jag känner verkligen att jag hamnat rätt, säger Kristina Nieminen.

Efter den 36 veckor långa stenteknik utbildningen fick Kristina Nieminen jobb direkt. Det fick också de flesta av hennes klasskamrater.
Hösten 2011 såg arbetslivet inte så ljust ut för Kristina Nieminen, 32 år. Men så fick hon se en annons om en arbetsmarknadsutbildning i stenteknik på Vuxenutbildningen i Lysekil. Eftersom hon tidigare läst geologi men hoppat av på grund av barn- och familjelivet så tyckte hon det lät perfekt.

– Jag gillar sten och att jobba med kroppen.

På arbetsförmedlingen tyckte man också att det var en bra idé så hon blev en av dem som fick börja.
Det hela inleddes med en introduktionskurs då deltagarna fick chans att känna efter om det här verkligen var något för dem.

– För mig var det ingen tvekan.

20 elever gick sedan vidare till den 36 veckor långa utbildningen som inleddes med teori.

– Bland annat fick vi lära oss att göra ritningar, föra över dem till cadprogram som vi sedan programmera maskinerna med.

Tre dagars praktik varvades sedan med två dagar teori.

Först var Kristina på Skärholmen.

– När man sågat stenen blir den så tråkigt slät. För att få ytan mer rugglig så använder man en krysshamring eller också flammar man ytan.

Därefter kom hon till stenbrottet Näsinge.

– Det är stenbrottet och stenhuggning jag brinner för mest. Att jobba fysiskt, såga spränga, borra hål, se hur graniten fungerar, säger Kristina
– Men får inte vara rädd för smuts i det här yrket.

Särskilt tungt tycker hon inte det är.

– Vi har ju traverser och hjullastare men jag har fått bredare axlar.

I oktober var hon färdigutbildad och då väntade jobbet på Näsinge där hon ju praktiserat.
– Jag känner att jag har hittat hem.

Och den sjuåriga dottern Mira tycker det är coolt att ha en mamma som är Västsveriges enda stenhuggare.

Marie Corneliusson

Fotograf: Christer Falk